Tuven, Tuvens pappa och jag

Börjar lite lätt med en bild som utspelar sig någon gång i början av deras besök. Vi spelar kort, vissa dricker vin och vi käkar lite (nja, lite mer än lite kanske) underbart, efterlängtat svenskt godis som "mormor Annika med k" skickat med.

Här står våra gäster vid utbytesstudentssektionen, eller vad det kan tänkas kallas, på Rasmus universitet. (Rasmus själv är inne och betalar våran hyra.)

Moster Mi tar kort på mig och sitt glada syskonbarn ifrån vårat trapphus.

Morfadern, Tuva rödklänning och jag sitter och väntar på våra lunchburgare på "Mosburger", som kan vara det fulaste namnet ett hamburgerhak kan ha.

Moster Mi ägnar sig åt den sedvanliga reningsproceduren som sig bör om man ska besöka ett tempel. Just detta tempel var inget stort och känt tempel, utan ett helt vanligt som ligger här i Rokko. Men det hade allt en snygg fontän kan jag tycka.

Den här figuren, som ni nu säkert känner till sedan tidigare, ville inte ägna sig åt sådant tjaffs, utan låter tiden gå åt till att sträcka ut ländryggen istället. Men jag tycker det blev en mycket bra bild och därför värdig att publiceras.

Sedan berättar jag och Moster Mi för gudarna att vi är där genom att skrangla i klockorna.

Ja, åt gjorde vi förstås en hel del också. Här är jag och far min på yakinikustället som numera börjar kunna kallas för ett stammisställe för min, Rasmus och Ängstuvas del. Varken jag eller pappa anstränger väl oss inte allt för mycket för att bli stiliga på den här bilden, men man ska ju dokumentera.

Rasmus och Moster Mi på samma ställe. Kanske är inte de heller på humör för att flörta med linsen?

Den här busloppan verkar dock vara på ett riktigt bushumör och ställer gärna upp med ett bredflin. Dagen till ära med ett batmanplåster på den eländiga pricken.

Naturligtvis blev det också endel karaoke, och inte bara en gång.

Jag, lite galen, lite trött, väljer låt och låter visa upp ett präktigt hål i strumpan. Strumporna är för övrigt ett par av Rasmus gammla, eller ja, iallafall äldre, strumpor. Efter att han fått ett 10-pack beställda strumpor från Sverige i lasten från moster Mi, tyckte jag allt att jag kunde låna de här eftersom han hittills ganska flitigt lånat mina.

Moster Mi, den svarta pantern, väntar in den rätta stunden att gala i.

Medan de här myspåsarna bara sitter och gosar för tillfället.

Här är vi alla utom morfadern som förståss knäpper kortet. Man måste ju säga att moster Mi har den rätta inlevelsen, oavsett vad hon egentligen håller på och sjunger.

Mera mat. Okonomiyaki, ute för första gången även för oss. Dessutom första gången vi fått sitta på golvet på en japansk resturant.

En dag åkte vi upp på berget. Det fanns en hel stad där, mycket mer  n vad jag hade trott skulle finnas iallafall. Vi promenerade en hel del. Bl.a. i denna jungellika terräng. Kanske inte alltid så anpassat för barnvagn, men vi är inte de som ger upp allt för lätt.

Rasmus och morfadern i buskaget. Villka vildmarksmän!

Det lyckliuga barnbarnet får hjälp av morfar att klä på den lilla skon efter ett besök på ett dyrt cafe uppe på bergatoppen. (Ja, en tårtbit kostade ca 80 SEK, vilket Rasmus glömde att tala om för mig och moster Mi innan vi beställde in en varsin.)

Sedan ville hon förståss praktisera begreppet "gå" med morfar när han lyckats kränga på henne dojan.

Här är vi allihopa påväg till fots från cafeet, även om moster Mi sprungit lite i förväg för att kunna ta det här fotot.

En fin bild på morfadern och utsikten som moster Mi tar uppifrån utkikstornet uppe på bergets topp.

Eftersom morfadern har en mycket vindtålig frisyr kunde man ju inte se hur mycket vind som var i farten däruppe. Kanske kan denna bild säga mer om den blåsiga sanningen?

Min älskade man och jag samt siluetten av en annan liten luring som tar sig en tillfällig tuppis.

Ett annat ställe vi åt på var en av mina favoriter, nämligen world buffet. Rasmus gillar inte stället riktigt lika intensivt som jag, men visst ser han också ut att tycka att jag gjort ett bättre urval av saker på tallriken än vad han gjort?

Den lilla fick också sitta med vid bordet den här gången istället för att sitta i vagnen som hon annars brukar få göra. Barnstolarna är nämligen så dumma att det inte finns någon bygel eller bälte som kan hålla fast henne om hon skulle få för sig att hasa ner. Men nu kom vi på den geniala iden att använda Rasmus skärp som bälte villket fungerade superbra. Men hon ser ju så stor ut när hon sitter med sådär, ojojoj.

Vi besökte också Kyoto samt ett tempel som inte heller vi hade varit i förut. Detta tempel utmärkte sig genom att ha massor, massor, massor med röda, sådana här portar som man kan skåda i bakgrunden av detta kort. I övrigt kan man se morfadern, vad jag tänker kalla, "in action".

Här kan man se lite tydligare att det verkligen var många portar och detta är ändå en väldigt liten del av vad som verkligen finns.

Innan vi började ge oss av hemmåt igen efter att ha tittat på massor av portar tog vi oss en lite paus på ett cafe. Inte särskillt billigt och inte särkillt mycket att välja på men en mycket fin utsikt.

Veckan som morfadern och moster Mi var här gick snabbt och var över på ett kick. Jag hade jätteroligt och jag hoppas att ni andra hade det också. Synd att det inte varade längre. Även om vi haft supermycket att göra hela dagarna hann vi knappt känna oss stressade över hemmapysslet, för de stunder vi ändå var hemma fanns det alltid någon som såg efter Ängstuva så vi kunde göra vad vi måste. Dessutom var morfadern riktigt snabb att ta tag i disken och snabbt blev han klar också. Tack för det! Blir man snabbare att diska med åren? Hoppas det! Kram, kram, kram på er, vi syns i Sverige till sensommaren.