Beslut
Nu har jag, eller kanske vi, nog tagit ett beslut om hur vi ska göra med den där ammningen som jag oroat mig och funderat så mycket över. Till att börja med ska jag inte sluta nattamma innan mina kvällslektioner är över. Som det ser ut nu så stör de Ängstuvas sänggående två gånger i veckan, villket ju inte är bästa förutsättningarna för att hålla sig strikt enligt en plan. Men när det slutar, om ca tre veckor, ska jag sluta ge henne till nattsömnen.
Då kommer det troligen se ut så att vi ger henne välling på kvällen medan vi släcker ner och hon får titta på lite TV. Jag vet att det inte är bra att låta barn titta för mycket på TV, eller att för den delen göra TV-tittande till en del av nattrutinen. Men nu är det så att den här lilla tjejen är en väldigt aktiv unge och enda gångerna hon kan slappna av ibland (ja, det gäller ju inte alla gånger) är när hon ammas, när hon ser på TV eller när hon åker vagn. Tyvärr kan hon inte känna sig bekväm att ligga i vagnen, då blir det genast fight. Jag känner hursomhelst att ska vi ta bort hennes största avslappningstrygghet får vi ersätta med det näst bästa. Sedan är det inte sagt att vi alltid kommer att titta på TV. Om det visar sig fungera byter jag gärna TV-tittandet mot en godnattbok i framtiden.
Ny, svensk fullkornsvällning fick hon massvis av från Sverige när Rasmus familj var här också och den verkar hon faktiskt gilla, så det är ju iallafall ett stort plus.
En annan grej som vi börjat med nu, för att hon lättare ska kunna hitta lite lugn på egen hand, är att vi köpt en napp som vi försöker stoppa i henne både lite nu och då. Det kan verka lite konstigt kanske, att man vid ett års ålder försöker vänja ett barn vid napp. Men i och med att hon är så pass aktiv som hon är, anser vi att de flesta knep som kan tänkas hjälpa, är värda att provas. Meningen är ju inte att hon ska börja ha napp titt som tätt, det är bara nu i invänjningsperioden som hon får ha den så ofta som möjligt för att hon ska börja tycka om den. Tanken är att hon sedan bara ska få ha den när hon ska sova.
Som det ser ut nu sover hon på sin lilla madrass brevid våran säng. Vi har inte velat lägga henne i spjälsängen eftersom det blir ett sådant jobb att lyfta i och ur henne ur den varje gång hon vaknar på natten och vill ammas. Dessutom riskerar hon ju att vakna igen om jag lyckats få henne att sova och ska lägga tillbaka henne. Ett annat problem med spjälsäng är ju att man måste böja sig så långt ner för att lägga ner henne i den, nu när man måste ha den på den lägsta nivån, och jag är faktiskt inte säker på att jag når ner att lägga henne i den, åtminstone kan jag inte göra det på ett smidigt sätt. Därför har jag, eller vi, inte riktigt bestämt hur vi ska göra med den ännu.
Det som är bra med att ha henne i sängen är ju att hon inte kan gå någonstans när hon vägrar att sova. Det blir ett tydligt tecken för henne att hon förväntas vara i sängen. Man slipper ju då att aktivt hålla henne på plats på madrassen och kan istället bara finnas i rummet och lägga henne ner med jämna mellanrum. Ett annat litet plus är ju att man alltid vet var man har henne och hon kan inte smyga upp och göra bus.
Det som är dåligt med sängen är dels det att jag kommer att nå så dåligt att lyfta i och ur henne. Dels det att det inte går att ligga brevid henne och kramas, dutta i rumpan och gnugga på ryggen. Visst går det säkert att klämma in sina händer mellan spjälorna och iallafall på så vis nå att dutta i rumpan och gnugga på ryggen. Men om jag känner henne rätt kommer hon att hinna ställa sig upp igen under den lilla tiden jag går från att lägga henne ner och sedan hinna få in mina händer mellan spjällen. Så där är man lite kluven över hur man ska göra. Man kan ju heller aldrig vara säker på hur bra de olika sakerna kommer att fungera.
Men om vi väljer att introducera den nya sängen kommer vi iallafall att göra som så, att hon får vara med och bygga om den (flytta ner sovplanet till nedersta hacket) och så kommer hon få provligga den och vi kommer att berömma henne. Vi kommer prata mycket om att hon har blivit så stor och duktig under dagen samt att vi längtar tills hon ska få prova sova i sin nya säng som bara stora, duktiga barn får sova i.
Middagslursammningarna fortsätter jag nog med ett litet tag tills hon börjar acceptera nattens nya rutiner. Sen är det ju bara att hoppas att hon någonsin kommer att acceptera dem också.
Som sagt, kan man ju aldrig veta hur bra eller hur dåligt det kommer att gå. Men jag ser framför mig många, långa nätter med mycket gråt. Det känns nästan lite overkligt att hon ska kunna lära sig att somna av sig själv i framtiden. Förmodligen kommer hon att göra det förr eller senare hur som, men jag tror det kommer att dröja länge. Därför har jag länge skjutit upp det här och funderat på när den rätta tiden verkligen är, men nu när jag sett att hennes ettårsdag någorlunda sammanfaller med mina studiers avslut känns det verkligen som den rätta tiden och det känns verkligen skönt att ha ett datum.
Kommentarer
Postat av: Moster Mi
Jag har förstås just inga goda råd eller stränga tillrättavisanden att komma med, men jag blir ändå imponerad av hur mycket ni tänker på allt! Jag tror det blir bra hur ni än gör eftersom jag litar till er förnuftiga magkänsla :) Kramar
Postat av: Pernilla o Lam
Hej
Vad snälla ni är som tänker på oss :) Vi har som sagt inte fått ansökningshandlingarna än och vet inte riktigt vad våra alternativ är. Vi hoppas på ett couple room men eftersom vi inte är gifta kanske det blir svårt. Jag vet inte hur hårda de är? Vi vill iaf bo ihop så fixar inte universitetet nåt så kommer vi förmodligen leta eget. Bor ni i "vanlig" lägenhet eller student? Ni kanske kan tipsa oss annars. Vi tar gärna era saker om det är så att vi måste skaffa vanligt boende.
Kram
Postat av: famorisa
..kan inte annat än hålla med Moster Mi trots (eller tack vare) egen erfarenhet.. ni är suveräna!
Trackback
