Lite äldre
Det är fredag kväll, eller natt kanske man t.o.m kan få kalla det när klockan är runt 23:45, det är ju trots allt väldigt nära midnatt. Tänk att midnatt, spöktimmen, var så "mitt i natten" man bara kunde tänka sig när man var liten. Tänk vad skrytig man kunde vara i skolan efter en exempelvis nyårsnatt då man fått vara uppe ända till midnatt! Då var det verkligen grejer det. Numera är ju midnatt ett vardagsklockslag att gå och lägga sig vid, om inte senare (eller vad säger du onämd persons farmor!?). Numera måste man mer än dygna (vara uppe 24:a timmar) för att kunna skryta lite och när man väl står där efter att ha varit uppe i ett dygn, känns det inte särskillt spännande att skryta. Ibland kan man verkligen se tillbaka på barndommen med saknad.
Ett annat tecken på att man blir gammal är ju att t.ex. födelsedagarna blir mer vaga och vardagslika för vart år som går. Presenter är förvisso något jag fortfarande tycker barnsligt mycket om, men man känner ändå att innehållet inte är lika viktigt längre och visst somnar man dessutom lika stenad som vilken dag som helst dagen innan födelsedagen numera. Och vad man önskar sig för saker sen då. Inspirerad av Elins inköp samt avsaknaden av att kunna baka något ordentligt önskade jag mig endast en ugn av min man i födelsedagspresent i år. Hur vuxet är inte det? Och mammigt om inte annat?
Men det var hursomhelst tur att jag önskade mig den där ugnen, för jag fick den. Och nu har vi lagat både varma mackor, hemlagad pizza och köttfärspaj i den med genomgodkänt resultat. Hurra hurra!
Mina fina tårtor som älsklingen bakat åt mig på födelsedagsmorgonen. Jordgubbstårtan var en sådan där underbar tårta som man fick äta upp alla jordgubbar på även om man inte tog all tårta som fanns under och så fick man köpa nya gubbar senare om man ville.
Idag har vi varit och ätit yakiniku med Jocke och Tomatsu. Tomatsu är Jockes, typ japanska fadder, tror jag och dessutom är han med i samma Nihon Kenpo klubb som Rasmus. Han verkar vara trevlig mot dem även om jag inte tror att han tittade åt mitt håll ens en gång. Hursomhelst ringde en kompis till Jocke under middagen och undrade om de skulle ut på kvällen. Han frågade hur vi ville göra, Rasmus sa att vi måste hem med Ängstuva och utan att reflektera säger jag att jag och hon kan åka hem själva. Det nappade Rasmus på, så nu sitter jag här ensam denna fredagskväll. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men som tur är har jag en omtänksam man som inte låter mig sitta ensam utan snask stt trösta mig med iallafall.
Kommentarer
Postat av: Elin
Oj...så där fina tårtor kan man inte göra i min ugn...på sitt max kan man grilla saker i den. Sotis!
(och grattis ;) )
Postat av: famorisa
En tårta värdig fördelsedagsbarnet! Tur att inte alla fantastiskheter växer bort med åren...
Trackback
