Tuven, Tuvens pappa och jag

Våran julafton blev lite annorlunda än den brukar.  Rasmus gick i skolan till lunch. Här hemma ordnade jag med våran gå-bort-present. Vi hade köpt en korg och sen hade jag, och lite Rasmus också, bakat julgodis som jag lagt I påsar. Sen hade vi köpt nubbar och lite prydnader på IKEA så det skulle bli fint också. Vi lyckades faktiskt, trots detta lands märkliga val av råvaror, få ihop två sorters kola, en choklad- och pepparkakssmak, rispuffar, chokladbollar, mörk chokladtryffel och sen köpte vi lite skumtomtar på IKEA också och lite rutiga handdukar att ha i botten på korgen. Sen gjorde Rasmus köttbullar och jag gjorde lussekatter och lussebullar, eller ja, egentligen var det ett recept på japanska "man" som jag följde och hade i saffran i (som förövrigt var skickad från Sverige för även om det finns här så har vi inte hittat det) och som sedan ångades. Samma sak med bullarna, men i stället för mandelmassa fick det bli söt bönpasta istället. Det blev väl sådär, men det smakade lite saffran iallafall. Köttbullarna, de andra bullarna samt sillen vi fått skickat till oss tog vi också med så att vi hade lite att bjuda på. Men det är så svårt att veta hur seder och bruk ser ut i olika kulturer. Vi hade ingen aning om våran present var bra. T.ex. har vi hört att i Japan är utsidan viktigare än insidan, alltså att en vacker inslagning är viktigare än det som ligger i och dessutom bör man lämna kvar prislappen. Men som tur är, är ju våran värdfamilj van vid andra kulturer efter att ha bott i flera olika länder i ett antal år, så vi hoppas att det är okej att vi är lite osäkra. Hursomhelst verkade gåvan bli mottagen utan några märkbara problem uppmärksammade vi efter att vi åkt till dem och gett dem gåvan direkt efter att Rasmus slutat skolan. Det var en relativt trevlig tillställning även om det var lite lamt för att kalla “fira jul”. Fru Kishimoto hade lagat europeiskt så vi fick en kalkonliknande kyckling utan fyllning som för den delen ändå var god, rostbiff, brysselkål, ett kålhuvud med spett i som hade korv och räddisor på sig bl.a. och sen fick vi sashimi, som är rå fisk, också. Till maten fick vi vin, fast inte jag för jag ammar ju. Sen drack de både snapps och glögg (från IKEA, kanske den de fått av oss tidigare eler så hade de köpt den själva på IKEA). För att värma glöggen la de den dock i varmt vatten, villket, enligt Rasmus, fungerade bra och inte riskerade de då heller att alkoholen kokade bort. Sen fick vi efterrätt också, olika bakelser. Här hör jordgubbar och jordgubstårta julen till, villket ju kan te sig en smula märkligt för oss svenskar. Men dremot hade ju Tuven en alldeles perfetkt julmössa att ha på sig då hon har en sådan där söt jordgubbsmössa. Allt som allt satt vi och åt i tre och en halv timme. Det kan man ju göra i Sverige också, skillnaden är väl den att här äter man hela tiden. Man kastar inte i sig maten på tio minuter och sitter och gäser resten. Ganska trevligt koncept faktiskt.
På det stora hela var denna kvällen ganska trevlig. Men eftersom jag inte begriper språket så bra kan det för mig ibland bli lite långtråkigt. (Sen tror de att jag lagar all mat också även fast Rasmus sagt att han har det som intresse och också gör det. En gång berättade han t.ex. att vi lärt oss rensa bläckfisk, fast det egentligen var han som gjort det, och då vart de så imponerade av mig, så jag kände mig tvungen att lära mig det också, så nu kan jag det). En annan sak som var lite jobbigt under kvällen var att de var så galna i Tuven. För det mesta är det förstås trevligt för både os och henne att hon får så mycket uppmärksamhet. Men jag vet inte hur bra det är att så fort hon piper till får hon 15 leksaker uppkörda i ansiktet och 10 ansikten som leker tittut. Det blir nog ganska maffigt med så mycket intryck. Och det värsta av allt var nog när hon hade sovit middag. Jag hörde att hon vaknat för hon skrek så jag gick dit. Vem som helst kan ju begripa att man som liten kan bli rädd när man vaknar upp i ett främmande rum utan en människa i sikte. Man kan ju också tänka sig att man som en något senär vettig människa kan förstå att man i en sådan situation gärna blir upplyfft och kramad av någon man känner igen. Men nu var det så att framför mig springer en av paret Kishinotos gäster för att hinna före mig in till Tuven och när hon rycker upp dörren skriker hon och hoppar för att Tuva ska bli glad. Vad tror hon? Tuven blev ju vettskrämmd och hade lite svårt att hämta sig sen stackarn. Jag blir liksom lite stressad av all den här framfusigheten, stressad för Tuvens skull, så jag blir trött fort, hon med.
När vi kom hem var klockan nio och Tuven hade somnat i bärselen och dessutom hade vi inte julstädat klart än så vi bestämmde att ta paketöppningen dagen efter istället, fast det hade vi iof redan förutspått.
Nästa dag vart det mycket städning för våran del. Men fint blev det. Sen gjorde vi iordning och tände ljus och julgran, släckte ner övrig belysning, satte på stämningsmusik och la iordning alla paketen. Sen tog vi in Tuven. Hon blev alldeles tyst och fick stora ögon och en vidöppen mun. Hon var jättesöt, hon blev inte alls sådär galen i presentpappret som vi hade trott, hon bara satt och mös och tittade på alla nya grejer som dök upp en efter en.

Här är några söta bilder på Tuven och hennes ny saker, synd bara att vi bara har en webbkamera som tar suddiga bilder. Hon fick klossar, en tamburin, en gåstol, baddinosaurer, två gosdjur, en haklapp, en tallrik, en sked, en pipmugg och så skickade farmor, farfar, faster och farbröder en liten bok från Sverige och så fick hon en julstrumpa med vuxengodis I av Kishimotos också, men den glömde vi på bilden. Sen har hon ju fått redan nämda strumpor också, fast de är inte heller med på bilden för de ligger redan i tvätten. Sen har vi ju fått pengar som rör oss alla också. Tack!

Så här mysig såg hon ut när hon vaknade efter första middagsluren idag. (Och jag har min nya tröja som jag fick av min man i julklapp, tack!)

Och sen vill vi säga GRATTIS till Tuvens moster Be som fyller 19 år idag! Jippi!