Japan...
... ett land utanf◘r EU.
En photoshopsoskuld tagen
Moster Mi har gjort sin första bild i photoshop. Måste ju säga att hon gjorde det bästa valet man kunde göra! Eller vad säger ni? 
Ängelstuva, som hon kallar den.
Tack för den, den tycker vi om!!!
Tack för den, den tycker vi om!!!
5 veckor kvar
Idag är det fem veckor kvar tills dagen vi landar på arlanda. Fr.o.m nu får man räkna ner dagarna på riktigt. Egentligen trivs jag rätt bra här nu. Jag har ju äntligen fått en kompis. Sera-san och jag ses nog minst en gång i veckan och umgås. Det känns som om det blir oftare och oftare hela tiden. Dessutom har jag och Ängstuva blivit hembjudna till en annan mamma nu på måndag. Vi träffade henne för länge sedan på bussen och har sedan dess stött på varandra och pratat lite då och då, och nu är vi alltså hembjudna till henne och hennes barn. Hon pratar lite engelska så det brukar gå ganska bra att kommunicera. Men trots allt detta längtar jag nog hem mer och mer för var dag som går. Jag hoppas dock att Sera-san och hennes familj kan komma till Sverige och hälsa på oss sedan (helst flytta dit också, hehe).
Jag har inte orkat blogga så mycket på senaste, kanske för att jag snart ska vara hemma? Men sedan har det gått och blivit något konstigt också. Jag kan nämligen inte lägga in bilder på bloggen i den här webbläsaren som jag använder (google chrome) fast jag kunde det förut. Jag kan inte heller byta till att använda internet explorer heller för loggar jag in på bloggen med den kan jag inte skriva å, ä eller ö. Därför måste jag skriva allt först här, sedan logga in på bloggen på explorer och lägga in bilderna. Ser jag då att jag missat att skriva någon liten grej kan jag inte fixa det där ifall det innehåller de där bokstäverna, för det går inte ens att kopiera dem. Så lite trött händer det att jag blir.
Vi hade middag för Sera-san och hennes familj samt Rasmus klassis Jocke (eller Erik som han kallar sig här) för någon kväll sedan. Det var hemskt trevligt. Ängstuva visade sig från sin bästa sida nästan hela kvällen och blev jätteglad när Sera-san och Kou-chan kom. Hon pussade och kramade och klappade dem båda. Kul att se att hon visade att hon kände igen dem och att hon tycker om dem.
Vi lagade ganska mycket mat och tack till min ganska nya ugn fick vi ihop en hel del sådana saker med. Vi gjorde dessutom egen cream fraice, som för övrigt inte var särskillt fräscht. Blanda en del yoghurt med tre delar fet grädde och låt stå, gärna lite varmare än normal rumstemperatur, i minst 12 timmar. Men det blev bra. Rasmus gjorde bl.a. en sjukt god toast skagen baserat på denna cream.
Midsommar och dagen efter det
Nu har det varit midsommar och till och med hunnit bli en dag efter det som tagit slut och just nu är det morgon igen dagen efter denna. Hursomhelst hade vi en ganska trevlig midsommar här med, även om den på långa vägar inte går att jämnföra med de midsommrar man brukar ha i Sverige, även om det bara är 10 grader och regning. Rasmus gick ju i skolan också, först den "tidiga" morgonlektionen vid nio och sedan den efter lunch vid ett. Därför gjorde vi inget direkt midsommaraktigt innan dess att han slutade för dagen. För att spara lite på tiden vi hade kvar av midsommaren åkte jag och Tuviluven ner och storhandlade så vi var klara med allt lagom tills Rasmus kom ner och mötte oss efter att skolan var slut och kunde hjälpa till att bära kassarna. Det gick jättebra. Jag och Ängstuva åkte till och med ner utan vagn, så skönt att slippa krångla med det skrället på bussen och så skönt att kunna ta en kundvagn med barnstol istället för att både dra vagn och bära en tung korg på vardera arm. 
Det som vi gjorde som egentligen var midsommaraktigt var dels att jag var ute och försökte plocka ihop blommor till en krans åt Ängstuva och en bukett till middagsbordet (det blev nästan bara blad för det finns väldigt lite blommor i detta betongområde, i skogen som ligger intill ser man däremot massor av fina blommor, men ska man dit måste man över ett staket och ett enormt dike och det... är inte min grej helt enkelt) och sedan gjorde vi en typisk svensk midsommar mat med grillad fläskfile, klyftpotatis, grönsallad och tsatsiki och med kladdkaka och grädde och dessutom lite melon till efterrätt (inte vattenmelon dock, en hel vattenmelon kostar motsvarande ca 200 SEK här och det känns lite mycket).
Vårat midsommarmatbord, kanske inte så vacker dukning, men gott var det.
Dessutom skypade vi med både Tuvens farmor och farfar, morfar och nästan-mormor, moster Dann, Moster Mi och Farbror Nico. Så lite fick vi vara med på ett sverigehörn.
Dagen efter det bestämde vi att det skulle vara trevligt med en utflykt, så medan jag diskade upp ifrån dagen innan letade Rasmus fram vad det fanns för allternativ. Vi beslutade oss att besöka ett vattenfall som skulle ligga uppe bland bergen, inte så många tågstationer ifrån oss. Det blev en trevlig utflykt med både lunch och fika i matsäcken och vattenfallet var faktiskt väldigt fint och vattnet var enormt klart. Ganska sugen att bada blev man ju, särskillt eftersom termometern nog var närmare de 30, men man kan väl säga att det inte riktigt var läge för det.
Den lägsta instansen av vattenfallet som man kunde skåda längst med våran promenadstig.
Sedan tog vi lunch.
Ännu lite längre upp.
Så högt upp man kunde komma, eller iallafall så högt upp som vi kom.
Sedan var Tuven mycket trött och gnällig, så efter en liten fikapaus gick vi ner igen till ett ställe där vi lämnat vagnen och selen och satte henne i selen så hon fick amma och somna. Väl hemma sov hon fortfarande och fick läggas ner i våran säng.
Utslagen Fialott.
Ängstuva har lärt sig tre saker (minst) på de senaste två dagarna som jag också tänkte visa. Dels har hon lärt sig att klättra upp på sin gåstol (bl.a, även den vanliga stolen har fallit offer för hennes kvicka små ben och armar, lite läskigt), eller egentligen kanske hon lärde sig just detta ännu lite tidigare än för två dagar sedan, men bilden är iallafall från då.
Se så stor hon blivit och vad fin hon är.
Hon har också lärt sig att bygga med de där klossarna hon fick i julklapp av oss (som var rekomenderade från två år, HA!). Förut har hon bara varit med och vält våra torn och bankat två klossar mot varandra. Nu lyckades hon lägga iallafall tre på varandra och det dessutom på en madrass, så underlaget var ju inte direkt stabilt.
Duktig.
Sedan lärde hon sig hitta in i näsan vid matbordet på midsommardagen. Det såg så roligt ut när hon upptäckte det där hålet med sina små fingrar. Hon såg riktigt förvånad ut och vi kunde inte riktigt sluta skratta. Naturligtvis planerar vi inte att fortsätta skratta och uppmana henne till detta i fortsättningen också. Men första gången kan man faktiskt få skratta tycker jag, det är ju en ny upptäckt som alla andra.
Den perfekta bordsdamen.
Slutligen vill Ängstuva bara hälsa till er som läser och hoppas att ni hade en fin midsommar.
Man måste ju lukta på blomman.
Finis.
Trevlig midsommar.
Hemfärd för våra gäster
Igår morse tog David och Linnea sina fullpackade väskor (samt en av våra, tusen tack för det) och gav sig av hem till Sverige igen. Därför har vi numera återgått till den vanliga vardagsrytmen igen och disken som vi alla höll under ganska strikta förhållanden och sällan lät stå över mer än en måltid har åter belägrat vårat hem och fyllt diskhon på både bredden och höjden (jag anser inte att det är nödvändigt med en bild). 
Trots att tiden, som vanligt, gått mycket snabbt har vi hunnit med mycket. David och Linnea kostade därtill på sig ett dygn i Hiroshima för att få en lite större och vidare upplevelse. De verkade iallafall nöjda när de kom tillbaka därifrån. Tillsammans besökte vi de stora aquariumet i Osaka, ett berömt slott (vad det nu hette) och ett annat berömt tempel som inte ens vi hade varit till förut (minns inte det namnet heller och Rasmus, han som har koll på allt sådant där så jag slipper, är inte hemma just nu). Vi har också varit hembjudna till Sera-san (min, min, min japanska kompis) på lunch och besökt chinatown och naturligtvis också shoppat i både Rokko och Sannomiya. Dessutom har vi hunnit med att besöka alla våra favoritrestauranger i Rokko förstås.
En dag blev jag och Ängstuva dock bortvalda för andra aktiviteter. De andra åkte till det stora badhuset i Osaka där tatueringar är förbjudna (dvs att jag inte är välkommen. Visst hade man kunnat täcka över med plåster och lekt att det var ett sår, men eftersom jag är en väldigt nervös människa skulle oron över att bli upptäckt pesta ner min lust att bada och dessutom hade Ängstuva hamnat lite i otakt med sin sovning och skulle därför behöva sövas lagom tills vi gjorde entre på badhuset, så vi blev hemma helt enkelt). Efter badet möttes vi dock allesammans nere i Rokko för en restaurangmiddag och efter den hade alla av oss som hade möjlighet, blivit inbjudna till Sera-san och hennes man på lite snacks och sprit för en trevlig pratstund (eller som det stod i mailet, att alla av oss som hade möjlighet att komma var välkommna och det gjorde ingenting om det bara var männen i sällskapet). Alla ville naturligtvis gå, så då blev jag hemma med den där lilla igen.
För en gångs skull när vi haft gäster glömde vi att ta varandras bilder. Vi som hade dåligt batteri i kameran ett par dagar där i mitten av deras vistelse här har därför inte alla upplevelser representerade, får se om vi kan göra något åt det senare.
Rasmus har gått i skolan under nästan hela tiden som de har varit här och jag har emellanåt känt mig som en ganska tveksam guide då det ju är Rasmus som sköter allt det där med hur man ska åka och gå o.s.v, i vanliga fall.
Men det verkar ju onekligen som om David och Linnea har förmågan att roa sig själva med det som finns till hands.
Vi har iallafall allt som allt haft en bra tid med dem som gäster. De har dessutom varit mycket hjälpsamma i husbestyret. Tack för ett trevligt besök!
Vi har iallafall allt som allt haft en bra tid med dem som gäster. De har dessutom varit mycket hjälpsamma i husbestyret. Tack för ett trevligt besök!
David och Linnea
Nu har
David
och Linnea kommit hit. Tiden har ju gått snabbt, så de har ju redan varit här i ett par dagar. Jag tyckte det kunde vara lite lagom med en uppdatering om vad vi har syslat med.
Somliga var lite trötta efter resan och vilade lite innan det var dags för middag nere på stan.
Vi började med att prova Yakiniku, där man alltså beställer in rått kött och grillar det själva över en eld i bordet. Just första kvällen var pinnarna lite besvärliga för somliga, men numera har tekniken satt sig lite bättre.
Vi ser ju lagom glada och hämdlystna ut.
Första heldagen gav vi oss av upp på berget Rokko.
Väl uppe på berget fanns en alpin örtträdgård som vi besökte.
Sen träffade vi några vilda djungelmän.
Sen åt vi rå fisk hemma hos oss, och de gick bra det med.
Dagen efter det, som nu kan kallas igår, besökte vi Nara och världens största träbyggnad. Naturligtvis skulle det framföras avancerad akrobatik framför detta underverk.
Sedan hände något.
Självklart var vi tvugna att hälsa på de vilda, men tama rådjuren (eller de råa vilddjuren).
Tuviluv tyckte också att det var roligt den här gången.
Nu kommer de
Nu jäklar. Rasmus har redan åkt för att möta upp våra gäster som enligt allt vi vet, ska vara i tid. Han stack iväg vid sjutiden i morse. Det är tyvärr för omständigt för mig att klara av att åka dit och möta upp dem, särskillt eftersom jag inte har möjlighet att ringa och fråga Rasmus ifall det strular sig. Det är dessutom onödigt dyrt och därtill jobbigt för Ängstuva att åka allihopa, så vi får snällt vänta här hemma tills de kommer. Men det är ju bra att vi kan städa det sista och laga lunch till oss alla så den är klar när de anländer. Vi städade förstås de mesta igår, men det har ju förstås hunnit bli lite stökigt igen. Tuva har, trots goda intensioner, en förmåga att hämta saker till oss som vi inte behöver. Så som skor i datorrummet och så (som man kan se på bilderna).
Just nu förbereder hon sig på dagen med en stärkande frukost bestående av potatismos, majspure, pakrika-, gurk- och kycklingbitar stekta i mirin, soya och olja.
Och föresten, jag lyckades baka kanelbullar med ett absolut godkänt resultat igår. Det blev mycket mera lyckat än jag kunnat tro med våran ugn som har olika watt och inga grader att ställa efter. Det enda som saknades var pärlsockret samt att jag fick baka på torrgäst istället för färsk, men det fungerade fint det med.
Välkommen till Japan och våran sophög
Jag blir galen. Som ni kanske redan vet fungerar sophämtningen inte riktigt lika dant här som i Sverige. Här finns inget allmänt soprum där man kan förvara sitt skräp tills dess att någon anställd sophämtare kommer och plockar upp det. Här får man helt enkelt husera sina sopor bäst man kan tills det är dags för avhämtning. Då får man snällt bära ut sina sopor i stora, speciella säckar (det får absolut inte vara vilka säckar som helst, man måste köpa olika säckar, rätt säck till rätt sopa) till sopplatsen. Dessutom måste man hålla ordning på vilka dagar som är vilka sopor. Vi sorterar nog inte fullt så noga som det är meningen, men att hålla reda på att hushållsavfall ska ut på måndags- och torsdagsmorgonarna samt att burkar, glas, flaskor och konserver har sin tid varannan onsdagsmorgon, är krångligt nog för oss att komma ihåg som det verkar. Hittills har vi bara lyckats slänga det där onsdagsslänget en gång, och det var ganska länge sedan nu. Behöver jag säga att vi verkligen är i behov av att slänga dessa burkar, flaskor, glas och konserver? Vi förvarar för närvarande allt avfall på balkongen och jag tycker ju att det vore trevligt om vi lyckades få bort det tills gästerna kommer på lördag. I förra veckans onsdag kom vi minsan ihåg att gå ut och titta, men då var det så klart inte rätt vecka för dessa sopor. Naturligtvis glömde vi det igår, så nu finns inte längre någon chans att bli av med dem till på lördag. Till råga på allt glömde vi naturligtvis att gå ut med hushållsavfallet i tid i morse, så nu kommer en veckas sopor också stå på balkongen när de kommer. Ytterst tröttsamt, men, men...
För att vara lite positiv också har jag iallafall lagt upp ännu en liten film. Hon är ju så duktig nu att hon lär sig en massa nya saker hela tiden. Märk väl att hon faktiskt gör alla moment och dessutom på någotsenär rätt ställe. Ibland gör hon vissa moment bättre än andra och ibland är det tvärtom. Jag är iallafall glad att jag lyckades filma en omgång där hon gjorde lite av allt iallafall. Världens duktigaste! http://www.youtube.com/watch?v=09eYExxKQl0
Rokkopromenad med lunch
Igår var jag och Ängstuva på promenad ner till Rokko tillsammans med våra japanska vänner Sera-san och Kou-chan. Vem hade kunnat tro att det var jag, utav mig och Rasmus, som skulle få en japansk vän? Men det verkar faktiskt inte sämre. Nog blir det minst sagt hackigt när vi ska försöka kommunicera. Min japanska är ju verkligen inte vad den borde och hon är ju inte direkt någon hejjare på engelska. Ibland kan hon översätta ett ord jag inte förstår, men jag är inte säker på att hon förstår ifall jag säger en hel mening på engelska. Men vi pratar japanska för det mesta, det är bara om jag verkligen inte har en aning om hur jag ska säga det på japanska som jag försöker med engelska. 
Väl nere i Rokko gick vi till en restaurang jag aldrig hade besökt om det inte vore för henne. Den låg nämligen lite avsides, men var snarare ett typiskt trevligt stockholmshak än ett japanskt ställe. Men det var jättemysigt och vi, eller mest Sera-san förstås, pratade en hel del med de andra två gästerna och med kocken. De gillade våra barn iallafall. Sen betalade hon för maten, så jag vet inte ens vad det kostade. Men jag tackade och sa att jag skulle betala nästa gång, jag hoppas att det var artigt nog.
Sen gick vi runt lite och hittade en affär med kläder. Då kunde jag förstås inte låta bli att köpa en liten klänning till sötnos. Det blev en blå för ovanlighetens skull, tänkte den kunde gå bra ihop med hennes ögon. Provade den nu i morse och tog lite kort, fin var hon förståss som vanligt, men hon har lite morgonfrisyr (galet att hon fått så mycket hår nu att man kan se skillnad på frisyr och frisyr).
Våran fina...
Efter det gick vi hem igen, hela vägen uppför med varsin barnvagn i hettan, men det gick bra det med. Väl uppe igen fick jag äran att följa med hem till dem. De bodde i ett ganska stort hus i det där "rika områderna" som jag och Rasmus ibland brukar gå omkring och spana i. De hade verkligen en helt fantastisk utsikt över stan. Sen fick vi se bröllopsbilder från deras bröllop. Vid själva akten hade de en uppsättning kläder som var väldigt japanska i stilen, men sedan på festen hade de mera västerländska bröllopskläder. Hon hade en vit, fantastiskt vacker klänning på ett kort och sedan en röd, minst lika fantastisk på ett annat kort, båda med en matchande bukett till. Hon hade visst två festklänningar, men hur det hängde ihop förstod jag aldrig, kanske hade jag förstått lite mer om inte Ängstuva hade blivit trött och höll på att rasera halva huset vid det laget. Då vart det dags att gå hem.
Vi hade iallafall en jättetrevlig dag. Vi fick dessutom ett fotoalbum av henne med bilderna från kalaset. Villket jag verkligen blev glad för. Hon berättade också att det inte brukar regna varje dag under regnperioden längre, utan att det var för några år sedan som det var så. Jag hoppas hon har rätt, eller kanske rättare sagt, jag hoppas att jag förstod henne rätt, eftersom vi snart får gäster. Sen fick jag också veta att i ett av husen längst vägen ner mot Rokko håller maffian till. Det var nog den vetskapen som gjorde Rasmus mest avundsjuk på våran dag, hehe.
