Tuven, Tuvens pappa och jag

     Häromdagen tog hon och jag oss ner till babyaffären och köpte de mest bedårande, gula, små gummistövlarna till henne, samt en gul regnkappa. Kappan var, trots den minsta storleken, ett par nummer för stor så man får vika upp ärmarna. Tyvärr gjorde jag den upptäckten, som jag visserligen hade anat innan efter att ha betraktat andra barn i skyfallstider, att det inte verkar ha några regnbyxor i det här landet. Man har bara en lång kappa och stövlar, verkar inte det vara idiotiskt för ett land som har regnperioder? För Ängstuva som älskar att vara i parken och för oss som inte tycker att hon ska behöva vara inne eller i vagnen jämt bara för att det regnar, kommer detta naturligtvis innebära vissa problem. Därför har vi lite planer om att önska oss ett par små regnbyxor från Sverige till hennes födelsedag. Någon som kan tänka sig skicka det? Vi betalar ju givetvis vad det kostar.

     Trots våran kameras dåliga skick var jag naturligtvis tvungen att fota henne i utstyrseln. Vi har för övrigt lämnat in kameran på lagning nu. Det var dock inte säkert att vi skulle få ut det på garantin eftersom den var så repig  på sidan (diverse bitmärken) och det kan man ju förstå i så fall. Men vi hoppas att det åtminstone inte åtgärdar problemet utan att berätta för oss om det inte går på garantin för i så fall vill vi gärna ha tillbaks den i det skick den är och göra ett eget litet ingrepp istället. Får vi inte ut den på garantin skulle det nämligen kosta nästan lika mycket som vi köpte den för och det är det ju inte värt, då köper vi hellre en ny.

Regnprinsessa i köket.

Från köket påväg till hallen.

Slutligen sittandes i hallen, i väntan på att mamma ska bli klar så man kan få komma ut någon gång.

    Dessutom har hon den fina mössan hon fick av påskharen på sig. Tyvärr syns den inte så mycket, men lite kan man iallafall ana.

Nu var det verkligen länge sedan jag uppdaterade här. Jag tror jag liksom varit lite mustlös på någotvis. Men till att börja med var ju Rasmus familj här på besök en vecka. Allihopa dessutom! Så den veckan har ju sin naturliga förklaring till att det inte blev något uppdaterat.

    När Rasmus åkte för att möta upp dem vid flygplatsen var Ängstuva och jag hemma och städade och röjde det sista (jag hade ju ändå tänkt så långt att jag förstod att en viss plats över i garderoben skulle underlätta det eventuellt, kommande kaoset, även om jag då ännu inte förstått att Tuvas farbror Petter skulle komma att sova i en av dem). Medan jag befann mig djupt inne i våra enorma garderober ägnade väl Ängstuva sig större delen åt diverse bus och innan jag visste ordet av hade hon lyckats bita till kameran så pass att linskyddet gått sönder och alltså inte försvinner helt från linsen när man ska ta kort. Därför har våra bilder numera ett svart hörn och därför tog vi heller inga bilder när de var här (mycket tråkigt, men eftersom de hade egen kamera med sig blev det som tur var bilder endå). Därför är detta urval av bilder enbart från deras kamera.

Tågresan från flygplatsen. Ser ut som om det var skönt att äntligen ha landat. Alla i flygsällskapet representerade, utom...

...Tuviluvens farfar, som satt på sätet mittemot.

Den anländande dagen tog vi det lugnt. Dagen efter var det dock dags att möta våran världfamilj, åka ut i den japanska landsbyggden och avnjuta det sista som fanns kvar av sakurablommningen på denna, så typiskt, blåa filt.

Jag tror att alla uppskattade dagen även om den här bilden skvallrar om att gårdagens resa satt vissa spår.

Ängstuva var dock pigg och sprang runt och tiggde picnic från alla som såg ut at ha något intressant att tugga på.

Gruppbild på de som spelade badminton från våran matta, iallafall nästan alla på den här bilden var med.

Dagen efter gick resan till Nara och Todaijitemplet. Till våran förvåning fanns det numera en massa människor på plats medan rådjuren, som vi tidigare sett buffa, knuffa och springa omkring överallt, befann sig mera i skymundan. Den hysteriska aptiten som funnits hos rådjuren när vi var där sist var som bortblåst och nu var det knappt att de orkade öppna munnen även om någon stod med en kaka, milimeter från deras munhålor. Men vi lyckades naturligtvis snoka rätt på ett rådjur som var "villig" att posera tillsammans med oss.

Alla vi som var med utanför templet, även om Elina tyvärr fick lov att befinna sig bakom kameran istället för framför.

Hon fick dock vara med på en fin bild inne i själva templet, och tur var väl det.

Ängstuvas farfar fick också vara med på en bild inne i templet, här brevid den enorma stocken (kanske vet den med historiskt intresse lite mer om stocken än att den just var en stock och en enorm sådant, men jag tillhör tyvärr inte den gruppen).

Ängstuvas farmor och farbror Petter finns också dokumenterade inifrån templet.

Och farbror Nicke förstås

.

Eftersom jag tidigare visat bilder på buddhan, visar jag nu istället den här, lite speciella, statyn utanför tempelbyggnaden.

Efteråt fikade vi lite i templets trädgård. Tuven spatserade nöjt omkring bland sakurablad och rådjursskit.

     Senare på kvällen åt vi den obligatoriska Yakinikun på det obligatoriska stället. Dessvärre blev den lilla sjuk och kräktes en gång. Därför blev hon och jag hemma en dag medan de andra åkte till Kyoto.

Kyoto, början till stigningen vid apberget samt de representanter som gick dit upp. Utom Elina som förstås ansvarade för att kortet blev taget.

Väl uppe fick de dock hjälp med fotograferingen så samtliga kunde vara med. En fin bild på Tuvens farmor tillsammans med alla sina barn, utsikt över Kyoto samt en apa.

Väl nere igen mötte de upp med Ängstuvas farfar, som hade lite för ont i knät för att äventyra det med den kraftiga stigning som apberget medför, och besökte ett närliggande tempel med en mycket fin trädgård.

Petter i sin nya, fina, typiska hatt framför bambuskogen.

Tydligen hade det dessutom träffat på denna krabat inne på tempelgården (enda anledningen till att säga att det var tur att jag inte följde med).

        På hemvägen fick de resande tydligen uppleva äkta, japansk tunnelbaneträngsel samt förstå varför det finns vissa vagnar tillägnade endast kvinnor.

        Dagen efter denna ägnades åt shopping i Sannomiya samt karaoke på kvällen. Farbror Petter fick också den fina ideen att köpa ett par ätpinnar åt alla i klassen. Framförallt kunde han göra alla glada och ge dem en riktigt japansk sak, men dessutom kunde han ju glänsa lite med sin kunskap efter att ha tränat pinnätning ett bra tag nu.

        Den kvällen blev tyvärr inte riktigt som vi tänkt oss efter det. På slutet av karaoken började jag må ordentligt illa och tvingades slutligen att spy i en påse på busstationen. Den kommande natten ägnade Petter och jag oss åt att, vad man kan kalla, "ropa på Ullrik". Dagen efter blev även Rasmus dålig, även om han hade turen att slippa ropa på den där galningen.

Den plannerade middagen hos världfamiljen blev därmed avbokad och den sista dagen ägnades åt avkoppling. En bild på oss mest medfarna. Kan man säga att det syns kanske?

Jag piggnade dock till en smula under dagen och kunde följa med Tuva, hennes farmor och farfar ut till lekpaken och leka lite. Här får hon smaka lite banan av farmor.

      Kvällen ägnade vissa åt att titta lite på film, medan andra gick och la sig i tid för att orka ta sig upp i den arla morgonen och åka till flyget.

      Trots att vi fick prova på den japanska magsjukan var veckan en riktigt bra vecka. Fort som sjutton gick det förstås, men det var verkligen jätteroligt. Tuvaluva fick fina kläder och vi fick vad vi hade bett om (kokos bl.a.) samt en massa påskhälsningar. Tack så mycket! På påskafton fick vi allihopa dessutom varsitt påskägg. Stort tack till den som lyckades packa med sig påskharen ända till Japan utan att han kvävdes eller syntes. Ängstuva fick några påskkycklingar och en fin, liten mössa i sitt ägg.

      Framförallt är jag sjukt imponerad av all den positivitet som fanns under den här veckan, trots magsjukor, trots ömmande knän, trots trångboddheten osv, osv, var alla på riktigt bra humör under större delen av tiden och framförallt otroligt positiva till våra förslag. Det gjorde verkligen veckan! Tack alla, kom snart tillbaka (om det ändå kunde vara sant)!

Den mest välklädda ungen som gick att hitta i parken.

I nya kläder som morfar hade med sig från Sverige och nya skor som vi köpte häromdagen då vi tyckte att en tjej som börjat gå allt ska ha ordentliga skor på fötterna.

Lite Tuvlaluvabus i lekparken.

Lite sommarmys under ett av körsbärsträden som just nu är i full blom.

     Jag hade verkligen inte förstått mig på den där japanska förtjusningen över körsbärsblommningen. Men nästa alla träd som är planterade i området vi bor i verkar ju vara just körsbärsträd och jag måste säga att allt blir bra mycket vackrare när de står i blom.

     Igår hade vi våran värdfamilj på besök. Egentligen brukar ju det vara de som bjuder hem oss, då det är de som är de som bor i japan, de som tagit sig an oss och de som är "värdarna". Men nu var det så att de skulle låna ut futoner  (madrasser) till oss eftersom Rasmus familj kommer snart och eftersom de endå var här då passade vi på att bjuda på middag. Vi funderad ganska länge på vad vi skulle bjuda på, nått "typiskt svenskt" kunde vi inte komma på, utom möjligen köttbullar, men det bjöd vi på i julas, och någon typ av biffar, men då behövder man helt lingonsylt för att få fart på smaken och vi hade inte riktigt tid/lust/ork/råd att ta oss till IKEA bara för att handla det. Men så plöttsligt kom jag på det, tacos, det man alltid har som gemensamma middagar i sverige, men inte i japan. Kryddor och lite tillbehör har vi hittat på en butik som har diverse världsliga ting och så fick vi de efterlängtade mjuka skalen av Tuvens morfar och moster Mi när de var här. Så nu kunde i bjuda på något som det aldrig hade ätit, åtminstone inte som hemmamat. Det verkade iallafall som att de gillade det. Sen gjorde jag en slags pannkakstårta som iallafall inte blev helt dålig den heller. Det vart iallfall bra alltihop på det stora hela. De hade med sig en annan liten bakelse och jordgubbar också, så det blev ett riktigt snaskkalas (vilket äckligt ord) faktiskt, och trevligt hade vi fast de åkte hem i rätt god tid (vilket var ganska skönt då vi kunde lägga lilla blomman ifred utan att behöva verka otrevliga). Dagen erbjöd också en del ovanligheter, bl.a. så var Rasmus tvungen att vara hemma ifall de skulle ringa (vi hade nämligen inte bestämt vilken tid de skulle komma) samtidigt som det behövde inhandlas lite nerifrån stan. Eftersom Ängstuva också behövde komma ut och Rasmus kunde hinna med mer hemma, tog jag med henne och åkte ner på stan och gjorde alla ärenden själva. Vi klarade det riktigt fint och vi fick med oss en del hem som troligen inte kommit med ifall vi åkt allihopa och alldels säkert inte kommit med om Rasmus åkt själv.

    Lite fel skrev jag i det förra inlägget, Rasmus började skolan redan idag, så därför har Ängstuva och jag varit själva ganska länge idag. Det har visat sig att Rasmus hittat kurser som han kan läsa som fyller upp nästan alla dagar helt. Det är ju perfekt i det syfte att han kommer att få massor av poäng om han klarar allt och han kommer säkert att få lära sig en hel del också. Det jobbiga är väl att jag måste gå upp tidigt varje vardagsmorgon oavsett om jag har varit vaken en massa på natten och ammat samt att jag och lilla vännen får vara hemma själva massor. Jag inser ju klart det misstag jag gjort då jag tänkt att vi ska spara på det där med ordentlig avvänjning av ammning tills alla gäster har varit här. Nu kommer det säkert bli både långa nätter och långa dagar. Jaja, det löser sig nog. Vi har numera iallafall lagt in två nya rutiner vid Tuvaläggning, dels så får hon välja ett gosdjur varje gång hon ska gå in och sova och till nattsovningen hjälps vi alla åt att plocka ihop hennes saker innan hon kryper till kojs. Hon är jätteduktigt på det.

Borta tänderna gör vi förståss också, men det kan vi ju inte kalla "nytt".

     Rasmus fick dessutom veta sina betyg från förra terminen idag. Det visade sig var över all förväntan. Han hade inte missat en enda kurs och hade dessutom 5:or i lite mer än hälften av allt han gjort. Sjukt bra!

     För inte allt för länge sedan "firade" jag och Rasmus två år tillsammans. Eftesom jag för en gång skull befann mig ute i shoppingbanor tillsamman med min syster Mi och inte med Rasmus passade jag på att köpa på mig några småpinnaler till honom för att ära dagen. Bl.a. fick han en burk tandpetare, inte för att jag på något vis vill påpeka att han sköter sin munhygien dåligt, utan för att den var billig och att burken passar bra till lajv om man tar bort klisterlapparna. Men det var först häromdagen som jag upptäckte vad det egentligen står på den där flaskan och fast jag begriper varenda ord begriper jag inte ett jota av vad de vill ha sagt. Alltså, äter ett exempel på den japanska uppfinningsrikedommen inom det egelskspråkiga.

    Eftersom Elin efterlös lite uppdatering om den smutsiga disken tänkte jag ladda upp en bild på det tillfälliga lilla berget som går att skåda i våran ho och på den minimala diskbänken (som förövrigt är den enda arbetsyta vi har i köket om man inte räknar med kylskåpet/frysen som kan erbjuda lite plats om man lyter bort riskokaren och lite annat tjafs) i detta nu.

Egentligen inte så jättemycket disk, men en massa annat äckel som man inte bör visa, men det struntar jag i.

    För att lägga till lite information om den här Kobebiffen, jag hade lite brottom när jag skrev förut, så ska jag säga att anledningen till att den är så speciell är för att djuren, som sedan blir biffen, behandlas på ett mycket speciellt sätt. De får extra bra mat och de blir masserade för att de ska må så bra som bara är möjligt, vilket sedan resulterar i ett mycket mört kött. Så en del kan man nog säga att man bidrar till bra djurförhållanden om man köper detta dyra kött, så det är alltså inte bara en smakupplevelse man betalar för. Så ja mamma, kanske är det sådant kött man kan köpa där på flygfyren, som trots sitt frusna tillstånd kostar 1.500 SEK/kilot.

     Tuvaluva har till sin mammas glädje blivit en riktig pussgurka som tycker om att pussas, inte lika ofta som mamma vill förstås, men helt klart både nu och då. Hon pussar på mamma, vissa leksaker och på vissa bilder i böcker och ja, visst händer det att pappan får sig en puss ibland också förstås.

Dagen till ära har hon jodgubströjan och jeansen hon fick av moster Mi och farbror Nico. Så söt, så söt.

   Det verkar som om det var p.g.a att det tryckte på lite extra i den där lilla magen som hon vaknade så tidigt från sin middagslur, så snart har jag ännu ett jobb att göra. Pust, pust, Rasmus som alltid brukar ta hand om det där.