En liten rad
Idag är det söndag och som vanligt min pluggdag. Som vanligt hade jag också denna gång lovat mig själv att ta itu med vissa delar innan söndagen, den stora ovanligheten var dock att jag faktiskt enligt planerna gjorde en del både i fredags och i lördags (även om jag inte riktigt gjorde så mycket som jag egentligen plannerat). Detta medförde att jag slapp sitta och plugga hela dagen och kvällen utan endast kvällen. Det var väldigt skönt. Jag hoppas på att orka plugga lite extra denna vecka och skriva upp sådant jag missat som jag sedan kan spana lite på någon minut här och där (typ på toaletten, där man ändå har så tråkigt) under vecka 16. Vecka 16 är det nämligen påsklov för mig och inget enda måste-plugg. (!) Rasmus däremot, han som varit ledig i två månader nu, går naturligtvis sin första vecka, vecka 16. Men eftersom vi får ett efterlängtat besök av Rasmus familj under den veckan och starten i sig inte är så blodig så räknar han med att inte vara där så mycket, kanske rent utav, inte alls.
För inte allt för länge sedan "firade" jag och Rasmus två år tillsammans. Eftesom jag för en gång skull befann mig ute i shoppingbanor tillsamman med min syster Mi och inte med Rasmus passade jag på att köpa på mig några småpinnaler till honom för att ära dagen. Bl.a. fick han en burk tandpetare, inte för att jag på något vis vill påpeka att han sköter sin munhygien dåligt, utan för att den var billig och att burken passar bra till lajv om man tar bort klisterlapparna. Men det var först häromdagen som jag upptäckte vad det egentligen står på den där flaskan och fast jag begriper varenda ord begriper jag inte ett jota av vad de vill ha sagt. Alltså, äter ett exempel på den japanska uppfinningsrikedommen inom det egelskspråkiga.
"When it is not still favourite one, the one used for a long time doesn t become it. It is this."
Fantastiskt!
Nu ska jag ta och krypa ner i sängen och ge min man, som redan ligger där och snarkar, en chockterapi i form av ett par iskalla fötter. Mina fötter blir alltid kalla när jag ska lägga mig, kanske är det kalla hela dagen, men då märker jag det inte. Rasmus brukar skrika rakt ut ganska ofta när de snuddar någon kroppsdel som han vill kalla sin egen. Oftast är det ett misstag att orsaka honom det obehaget, ibland inte.
Kommentarer
Trackback
