Tuven, Tuvens pappa och jag

Nu har även Linus åkt vidare och vi är åter bara familjen här hemma. Eftersom Linus varit i dessa trakter tidigare och dessutom kommer att bo i Japan ett år fr.o.m nu var han inte så upptäckar- och äventyrslysten, så det blev ett par ganska lugna, men trevliga dagar här hos oss. I förrgår gjorde dock Rasmus och Linus ett intressant middagsäventyr då de tog till plånboken och pungade ut med motsvarande ca 800 SEK för en sjurättersmiddag där den berömda Kobebiffen ingick. Egentligen skulle jag och Ängstuva följa med, men efter att ha surfat in på ett par restauranger och insett att kanske hälften av ställen hade barnförbjudet, känndes det inte som en plats där man rammlar in med våran rangliga barnvagn med ett elvamånaderbarn och ber dom värma en glasburk med, för det ovetande ögat, tvetydigt hemlagat innehåll. Därför blev vi hemma och myste istället. Middagen var dock mycket uppskattat av de båda herrarna och de var glada i hågen när de kom hem (kanske berodde det i Rasmus fall lite på den hela vinflaskan han hällt i sig under middagen, som man förövrigt var välkommen att ta med sig till restaurangen själv, villket han hade gjort). De hade blivit väl omhändertagna och därtill fotograferade och utlagda på någon japansk blogg. Har tyvärr inte adressen, men kanske kan jag hitta den och lägga upp den sedan. Men det stod iallafall något om att de hade varit ödmjuka och sådär, villket ju är bra. Men jag kan ändå undra vad de tänkte när Rasmus gick på toa för tredje gången (ja, så många gånger var han d r berättade Linus). Hur som helst var Kobebiffen så mör att man nog hade kunnat knippsa av den med bara läpparna om man velat.