En otrevlig överaskning
Det känns som om jag med detta inlägg kan slopa en hel del av det jag sagt tidigare angående både det ena och det andra. För det första fick Rasmus sig en mycket otrevlig överaskning idag när han tog sig ner på skolan för att gå igenom det sista på uppgifterna han lämnat in i ett ämne. Sedan skulle han vara klar med det ämnet. När de gått igenom uppgifterna säger läraren, ja, det ser ju faktiskt ut som om du kan få godkänt i den här kursen, om det går bra på tentan imorgon. Helt galet, han ska alltså göra en tenta imorgon som han inte visste om, så det blir att plugga hela natten för honom, stackars. Som tur är har han ju iallafall gjort en hel del uppgifter i ämnet så förhoppningsvis har han delar av den koll han behöver.
Nästa sak att bryta, träningslöftet. Dagen har sett ut ungefär så här; gå upp, bada med Tuva, mata, söva. Skriva lite, kolla läxor, packa väska. Väcka Tuvis, möta världens underbaraste make, besöka barndoktorn med världens duktigaste sötaste unge som nästan inte grät alls. Köpa mat, åka hem, äta mat, mata. Leka Tuva trött, plugga inför lektion, söva. Lektion, söva om och klockan är mycket och träningen uteblev. Man kan ju inte träna så sent på kvällen.
En tredje sak. Jag skrev förvisso inom paranteser att det kanske var möjligt att vi skulle bryta sötlöftet denna vecka även i fortsättningen. Men i ärlighetens namn tänkte jag inte alls göra det, utan hålla mig till de strikt (?) bestämda reglerna de resterande dagarna på denna veckan. Men när klockan blev tio i åtta och affären stängde om tio minuter frågade jag Rasmus om han inte behövde ha något att äta om han skulle sitta uppe hela natten och plugga? Detta resulterade i att han rusade ner till affären och kommer hem med en påse... nej, en kasse full med godsaker. Både sött och salt och glass och läsk. Aldrig har vi väl köpt så mycket godsaker på en och samma dag förut. Antingen så tror han väl att jag ska kunna hålla mig eller så vill han ha mig lite rulltig. Hur det än är med den saken har ingen större betydelse, för hursomhelst rusar godakerna ner i strupen illa kvickt. Så så var det med den saken, så här med frånsäger jag mig ämnet nyttigheter-och-träning för ett tag framöver och återkommer eventuellt när balansen är återställd (om det inte händer något roligt på vägen det vill säga, då kanske jag skriver en rad om det eller två).
Idag träffade vi Jocke på skolan. Han berättade att japanerna hade en konstig högtid idag. Den gick ut på att man skulle bli kvitt demonerna och få frid i själen, ungefär. Hittills låter det som en vettig högtid tycker jag, men nu vidare till tillvägagångsättet för att nå denna själsfrid. Man, tror jag, skulle kasta bönor för att undvika demonerna. Det finns även vissa "demonmasker" som barnen sätter på sig och, tror jag igen, får bönor kastade på sig. Man skall också äta så många bönor som man är år gammal och äta en sushi-rulle utan att prata samt stå i nord-ostlig (eller nått) riktning när man gör detta. Verkar ju inte det minsta vettigt, men å andra sidan vet jag inte vad japanerna skulle säga om våra påskkärringar heller t.ex.
Kommentarer
Postat av: Zara a.k.a Little B
alexandra! jag är ändå ganska glad att jag inte är hos dig en högtid som denna, för jag skulle bli väldigt sjuk av att äta 22 bönor.
idag fick jag ett mejl. jag blev lycklig som få, skrattade för mig själv, och prisade högt den underbara varelse som är du.
nu ska jag iväg till sthlms norra del för lite vindrickande. puss till familjen fin.
Postat av: Alexandra (jag ni vet)
Ja, det skulle du verkligen bli. Du hade helt enkelt fått leva med demonerna eller kvävts till döds. Prisa gud att du inte är japan. Tacka däremot fan för att du fick ett mail, jag skrev ju ett, halva natten tog det (eller så började jag redan efter att natten fallit på)!
slick slick hallonprick
och tack för kommentaren, jag gillar komentarer!
Trackback
