Här är nu min färdiga halsduk och så jag och Luva förståss. Jag och "Zara a.k.a Lill Bengt" pratade förut om att det var lite tråkigt med barn som börjar le så fort man plockar fram en kamera. Jo, visst är det otroligt gulligt med små leende barn, men det blir svårt att fånga det naturliga och att fotografera verkligheten. Då tyckte jag att det nog måste bero på att föräldrarna uppmuntrar leende vid fotografering i överkant. Men vad händer då med denna analytiske och bättrevetande person som är jag? Jo, jag skaffar också fram ett barn som strålar upp som en sol så fort en kamera dyker upp. Hon ska inte bara le när man riktar kameran mot henne heller, utan hon ska promt vara framför den om man försöker fota något annat också. Ett exempel på detta ser man ju på de två första bilderna, hon satt ju egentligen och lekte för sig själv till att börja med. Fast jag tycker inte att det gör så mycket förstås, bilderna blir alltid så mycket bättre när hon är med och då kan jag liksom välja en bild där jag ser hemskare än hemsk ut, men ändå gillar det som blev på halsduken, bara för att hon ser så rolig/söt ut. Hon får mer än gärna vara med på samma kort som mig, då lyckas man ju alltid visa upp sin bästa sida liksom. Det här med att hon alltid försöker hinna med att le är ju också charmigt, även om jag nog ska försöka uppmuntra till lite fler naturliga bilder i fortsättningen. Ibland försöker jag ta ett kort när hon inte märker och gömma den bakom ryggen så fort hon reagerar på blixten. Det funkar sådär, mest eftersom jag inte tar mig tid att fånga upp det bästa med kameran då eftersom jag har så brottom i min oro att hon ska upptäcka vad jag håller på med.
Idag ska vi troligen till IKEA igen, denna gången för att inhandla billiga täcken och kuddar och eventuellt andra saker som kan vara bra att ha om man ska ha besök. Jag och Rasmus var ju åtminsone så förutseende att vi tog med oss en dubbel luftmadrass från Sverige eftersom vi inte visste om vi skulle ha något att sova på när vi väl kom fram. Detta visade sig ju vara en hit eftersom den gav oss möjligheten att sova i våran lägenhet så snart som vi fått den och därför slapp betala fler hotellnätter samt att vi inte kände någon panik inför sängköp och på så sätt kunde använda oss av erbjudandet om en gratis madrass som vi fortfarande använder och alltså inte lägga några vidare utgifter i sängväg.
Idag är det dock Rasmus morgonsovardag så han ligger fortfarande i sängen och snarkar, villket han också kan behöva och dessutom förtjänar, efter alla mornar han tagit hittills. Ängstuva och jag har dock varit uppe sedan strax efter åtta (ja, hon brukar faktiskt sova till åtta ibland nu för tiden, lycka!). Hon börjar dock bli lite gnällig nu så nu ska jag ta och leka med henne en stund innan det blir middagssovardags.
