Min egen Kurt


Den här fantastiska synen möttes jag av igår när jag kom in i sovrummet precis efter att Ängstuva vaknat. Då hade hon ännu inte märkt mig heller utan satt bara lungt och fint, lyssnade och tittade på sin pappa.

Behöver jag säga att jag älskar de där två?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0