Tuven, Tuvens pappa och jag

     När vi kom hem gjorde vi iordning den enkla lunchen, åt den och la oss sedan att sova igen alla tre från fyra till halv sex. Tuvis sover ju som vanligt, medan Rasmus är ursäktad då han gick upp i den arla gryningen för att spela rollspel igår morse och då återstår bara jag och hur jag än tänker kan jag inte dra mig till minnes någon omständighet som kan förmildra mitt sömnbehov. Jag har överlag blivit ganska klen här på sistone kan jag tycka, t.ex. kan jag inte bada med Tuvan om vi har barnolja i vattnet för då börjar det klia och så får jag röda fläckar, någon allergi kan jag tro (och ja, "Zara a.k.a Lill Bengt", att ha allergier mot det ena och det andra kan inte tyda på annat än klenhet). Att bada utan oljan har gått bra fram tills nu, då det börjar klia lite utav att bara vara i vattnet. Vigselringarna kan jag faktiskt inte ha heller, villket jag är väldigt ledsen för, det blir bara kli och utslag. Kanske är det bara vattnet jag är känslig mot och så fastnar det massa vatten under ringarna som gör att jag får utslag där, jag hoppas verkligen det, men vågar inte riktigt prova. Först borde nog utslagen läka på ringfingrarna hursomhelst (ja, jag har haft dem på båda och fått utslag på båda).

    Dessutom har jag dragit på mig en hörselgångsinflammation på båda örorna, villket jag ständigt försöker förneka. Jag vill inte gå till doktorn, vill bara att den ska gå över av sig självt. Det gör ju inte ont heller, det bara kliar och varar, jag tänker och tror att det nog kan gå över av sig självt om man inte kliar (om man inte kliar, om man inte kliar, om man inte kliar), men jag kanske ska kolla upp det först. Men så länge jag inte kollar upp det kan jag ju alltid tro på det. Jag har haft det två gåger förut, första gången gick jag och drogs med det i flera månader utan att förstå vad det var för något, när jag äntligen kollade upp det var det bara att få en salva man skulle droppai öronen under en period. Andra gången var  i slutet av förra sommaren, jag hade ganska nyligen upptäckt att jag hade fått det igen och skulle gå till doktorn (snart), när jag blev jättesjuk av det och fick massa feber och dödsot i öronen. Denna gången hjälpte inte dropparna och jag fick gå igenom en penicillinkur (som jag inte tålde och svullnade upp som en sådan där vit-som-man-brukar-jämnföra-sig-med-när-man-svullnar-upp-gubbe) samt fick genomgå sjukt smärtsamma ingrepp i örorna då man trängde in spritade papperstussar för att de aldrig läkte. Den sensommaren lyckades jag komma upp i så många läkarbesök att jag fick frikort samt att jag tvingades berätta för otaliga läkare (och därtill en tandläkare förresten) att jag var gravid innan det var dags att berätta det för överig familj, släkt och vänner, det var förargligt tyckte jag.

    Jag borde gå till doktorn.