Doktorn
Tro det eller ej, jag har faktiskt redan varit till doktorn. Trodde aldrig att det skulle bli gjort inom en sådan snar framtid, men eftersom jag har en sådan vis man (man skulle kunna lägga till "en" framför det näst sista ordet, men det blir ju kanske inte lika smickrande för honom, även om det också kan vara en bra egenskap i vissa lägen, som nu t.ex.). Som jag förutspått var det hörselgångsinflammation på båda öronen, utan att de hade satt sig längre in och blivit en öroninflammation, villket ju är tur. Jag fick recept på en salva att smörja i öronen två gånger om dagen, så vi får se om det hjälper. Hur som helst var det tur att vi gick igår för idag börjar jag faktiskt bli lite öm runt öronen samt att jag känner av lite i halsen, men det ska nog ordna sig med den nya salvan hoppas jag.
Japanska läkarmottagningar är läskiga, iallafall de två vi besökt. Den för barn, som Ängstuva brukar gå till, är dock inte så läskig, den är rätt mordern. Läkarmottagningarna är i regel privata (vi tror att alla är det, men vet inte säkert) och därför bibehåller man nog den inredning och utrustning man har så länge det bara går. Det resulterar i att det ser väldigt gammeldags ut, massa plåtburkar, stora, klumpiga, bruna snurrstolar att sitta i, mörkt gröna liggbord o.s.v inte det vita, ljusa, kliniska, som iallafall jag gillar bättre i jämnförelse. Varje gång man åker till en läkarmottagning första gången måste man fylla i en massa papper, oftast finns ingen engelsk version av dem heller. Apoteken är nog också privatägda allihop, där måste man också fylla i papper innan man får hämta ut sin medicin. På det apoteket vi var fanns dock en engelsk version av blanketten, vilket är uppskattat då det går rätt mycket snabbare för oss utlänningar att ta oss igenom detta. Ska man köpa receptfria apoteksaker kan man dock inte göra det på samma ställe, utan måste leta upp en s.k. "drugstore". Där kan man köpa alla möjliga saker som är bra att ha och ibland rea:r de ut sina saker som vilken annan affär som helst, vilket jag tycker känns konstigt. "Kom, låt oss köpa massor av huvudvärkstabletter, det är 30% rea på dem just nu."
När vi ändå var nere på staden passade vi på att ordna lite andra saker samt äta middag. På restaurangen träffade vi en kvinna som frågade lite om Ängstuva, Rasmus var på toa, så jag fick prata för oss. Det gick ganska bra tyckte jag, fast lite konstig också, för en gång lät det såhär (fast på japanska förstås):
- Kan hon gå?
- Nej.
- Så hon kan inte gå?
- Nej.
- Kan hon gå?
- Nej.
Jag förstod först inte varför hon frågade så många gånger och varför hon började göra tecken för att visa att hon menade just "gå". Jag förstod ju redan vad hon sa. Det var först när jag kom ut och var i färd med att berätta det för Rasmus, som jag kom på varför det blev så galet. Rasmus har ju ett flertal gånger berättat för mig att japanerna inte dubbelnegerar. Jag skulle alltså ha svarat "ja" på "Så hon kan inte gå?". Nu blev det istället att jag i deras öron svarade "jo" på den frågan och då kan man ju förstå att hon blev lite förrvirrad och trodde att jag inte förstod frågan. Det är just typiskt att när man äntligen föstår vad japanerna säger så lyckas man ändå inte få fram det allra enklaste svar.
Nu ska jag plugga kanji.
Kommentarer
Postat av: Elin
Man förstår aldrig japaner...suck...upptäcker de att man faktiskt förstår, då ändrar de alla regler på en gång vilket då får till följd att man inget förstår...igen. Dummadummadummadumma...mummelmummel
...japner...grrr, men jag är inte bitter!
Ska joina dig med kanjiplugg nu! eller om 10 minuter när mitt kaffe är slut (kan ju inte plugga under fikapausen juh hihi).
Trackback
