3 månader
Idag har vi bott i det här landet i 3 hela månader. Ängstuva skulle precis fylla 5 månader när vi kom hit och nu är hon snart 8 månader. Det känns lite galet. Igår och idag har hon krypit lite mer ordentligt istället för att åla sig fram som hon annars brukar göra. Rasmus sa att han såg fram emot sommaren när man kunde låta henne krypa utomhus i gräset, men då kan hon ju troligen gå till och med. Jag har alltid tänkt att man så lätt ska märka när ens barn blir stora och att man automatiskt börjar tänka på hur man ska bete sig så att de inte ska påverkas negativt av ens handlanden. Men nu börjar jag bli orolig att de krävs lite mer vaksamhet än bara kännsla i den här barnuppfostrarbiten;) Alla dessa saker man måste tänka på, inte svära, inte titta på olämpliga program eller filmer när barnen är i närheten, inte stressa över gatan vid rött ljus, inte äta godis på vardagar (åtminstone inte när barnen ser) o.s.v Alla de här småsakerna innebär ju faktiskt förändringar i våran så kallade livsstil. Aja, det ska nog gå bra det där, men det krävs nog endel vaksamhet och aktivt tänkande.
Inatt tyckte jag vid ett tillfälle att Tuvis hade vaknat ovanligt många gånger, så jag bad min man kolla vad klockan var;
- Vad är klockan?... Du, vad är klockan? Kan du kolla det?
- Um...
- Hörru, kan du kolla det?
- Ja, klockan är...
- Nej, du har inte kollat på klockan än. Kan du kolla det?
- Klockan är...
- NEJ, DU HAR INTE KOLLAT ÄN. VAD ÄR KLOCKAN?
- Ja, ja, bli inte så sur...
Vad svarar man då?
Vi har tagit det rätt så lungt ett par dagar nu. Rasmus har varit sjuk, feber och ont i halsen och så, stackarn. Så nu har jag faktiskt fått agera lite halvklassisk hemmafru endå. Med halvklassisk menar jag att jag inte varit sådär superduktig, men endå lagat mat och handlat och så. Igår var Tuvan också lite hängig, skulle klättra på allt och rammlade hela tiden och blev jättearg om vi lyfte bort henne. Men idag tror jag de mår bättre båda två som tur är. Själv har jag bara ett konstigt sår på mitt giftasfinger. Fick det när jag städade på juldagen av nått medel tror jag. Rasmus sa att det kanske hade kommit dit något ämne som reagerar med guld, så nu har jag ringarna på fel hand. Knäppt!
Idag har vi ändå, trots våra svåra sjukdomstillstånd (betänk särskillt mitt, som ju är, o, så allvarligt;) tagit oss ner på byn och till stora affären för att införskaffa huvudsakligen blöjor. Den lilla damen är oroväckande stor nog att ha den allra största storleken på blöjor som vi sett här och det är stort nog att inte finnas på våran närbutik. Kanske är de där "up and go"-blöjorna större. Men de är bra mycket dyrare också, och dyra, det är de här vanliga blöjorna redan så det räcker.
Imorse när jag tittade till bloggen såg jag att jag fått en till kommentar. Den var fiiin:D Tackar! Och när jag tittade lite närmre såg jag minsann att moster Mi varit där och plitat dit några rader både här och där hon också så nu börjar ju det här bli riktigt roligt!:D
Kommentarer
Postat av: farmor
Hoppas ni kryar på er snart alla tre! Här har vi det riktigt kallt och en del snö - så det gäller att hålla eld i spisarna.. Många långa hundrundor i strålande solsken eller klar stjärnhimmel. Kram
Farmor
Trackback
