Tuven, Tuvens pappa och jag

När Ängstuva var en sådan där liten, liten, liten bäbis så fick hon äta så fort hon blev ledsen och sova så fort hon ville. Hennes farmor pratade endel med mig om rutiner och även om jag lyssnade så kändes det inget bråskande för allt fungerade så bra ändå tyckte jag. Men en dag, ganska precis när vi hade kommit hit och Tuven hade blivit lite större och lite mera medveten, kände jag plöttsligt att jag förstod vad hennes farmor hade menat med tryggheten i att ha rutiner. Nu var det dags kände jag, nu ska vi ha rutiner här hemma. Det gick till enligt det vanliga upplägget, jag sa till Rasmus att nu behövdes rutiner och han sa att det lät bra. Sedan hittade jag på lite tider och regler som jag sedan vidarebefodrade till Rasmus och han sa att det lät bra. Främst gällde det hennes sovning, men även detta med mattider har vi fått lov att sätta upp lite regler ikring och efter att hon fick sin gåstol i julklapp så hon har någonstans att sitta när hon ska äta, har även detta börjat fungera enligt planerna. Bara några få dagar efter att vi bestämt oss fick jag sedenligt ett prenumerationsmail från babycenter där de just tar upp vikten av rutiner, särskillt vad det gäller sovtiderna dessutom hade vi valt bra tider enligt deras förslag och också bra rutiner ikring själva nattsömnen och dessutom en fördelsaktigt många middagslurer. Då blev jag naturligtvis en smula mallig, även om jag vet att allmänna tips inte passar varje enskilld bäbis utan att föräldrarna troligen vet bäst vad som passar just deras barn. Det enda som inte riktigt stämde så bra var deras rekomenderade samanlagda sömntid. Hur mycket jag än uppmuntrar henne till att sova mera så sover hon ändå bra mycket mindre än deras rekomendationer. Men jag ser ju å andra sidan att hon verkar må bra ändå så jag varken oroade mig då eller oroar mig nu angående detta. Vad värre är att våran lilla putta som från bara någon månads ålder sov hela natten utan problem och dessutom oftast med en alldeles torr blöja, vaknar säkert fem gånger i snitt per natt nu och hennes blöja är alltifrån torr på mornarna nu mera. I mailet står det att det inte är något ovanligt att det blir så här i den här åldern och om man håller på sina rutiner så går det förmodligen över med tiden. Men nu har det gått minst två månader och ingenting blir bättre, snarare sämre. Förut kunde man lyfta upp henne och vagga henne till sömns ibland när hon vaknat till, men det går inte alls längre. Det är bara amning som gäller. Detta får mig också en smula fundersam. Ingenstans i de där mailen står det att amning är ett sätt att söva sitt barn på och det är det enda sättet jag söver mitt barn på. Dessutom innebär detta flera problem i sig, dels lär hon sig att man måste fylla på magen med mat även på natten och dels blir det väldigt svårt att succesivt trappa ner på amningen och så småningom sluta om hon alltid ska ammas vid sovning. Hon blir dessutom väldigt arg om man försöker stoppa in något annat, t.ex. en flaska i munnen på henne istället. Ja, det är lite att jobba på där alltså. För tillfället försöker vi att jobba på att ge henne ersättningsmjölk till vissa måltider så att hon åtminstone kan vänja sig vid smaken för att sedan försöka ge henne det till kvällen också. Men hur funkar det med tänderna som borstas precis innan sänggång? Dessutom har hon de senaste dagarna försökt ändra sina två middagslurar till en längre istället och visst hade jag inte haft något emot det om det inte vore för att jag inte kommer att kunna gå på mina japanskalektioner på Rasmus universitet eftersom hon i så fall skulle sova just då. Men Rasmus har ju inte så långt kvar på denna termin, så vi hoppas på att hon kan hålla sig till sina ursprungliga sovtider fram tills dess och så hoppas vi på att vi inte kommer att ha lektion samtidigt nästa termin helt enkelt.