Tuven, Tuvens pappa och jag

     Ängstuva har fått ännu en tand, denna gången i överkäken, så nu har hon tre stycken allt som allt. Hon har också börjat busa lite mer (som att öppna våra skjutdörrar t.ex.) och på så vis fått lära sig innebörden av "nej" och "ajaj", villket hon naturligtvis inte uppskattar allt för mycket. Ibland tycker hon däremot att det är jättekul när vi säger åt henne och fortsätter glatt med det hon håller på med och det är i dessa lägen vi oroar oss över hur man ska kunna uppfostra ett sådant barn. Annars är senaste nytt på oroa-sig-över-hur-vi-ska-lyckas-bra-med-det-här-angående-småbarn/föräldrabiten-fronten att jag återigen läst något i mitt nyhetsbrev för småbarnsföräldrar. Denna gången handlar det om fast föda. Ängstuva börjar tydligen komma in i en ålder där det är vanligt att man börjar bli kinkig med mat. Egentligen oroar jag mig inte allt för mycket för det, utan det som oroar mig är att det står att man ska variera mycket. Vi är inte så bra på att variera hennes mat. Vi lagar den själva och då blir det ju att man gör ganska mycket mat. Därför brukar vi endast ha två rätter att variera mellan tills de är slut och sedan gör vi två nya. Vad det gäller frukt får hon banan och någon enstaka gång får hon päron och så äter hon kex. Men om vi skulle köpa "burkmat" till henne skulle hon ioförsig få ännu mindre variation, för i våran affärr finns det bara en smak. Den får hon när vi åker bort. Det är ganska jobbigt det där med henns mat också för dels är det svårt med råvarorna här, det är mycket som vi saknar och mycket vi inte känner igen. För våran egen del är det inget problem, men man vill ju gärna inte bara testa saker på henne. Dels är det jobbigt att göra hennes mat för att vi helt saknar mixer och inte heller har någon gaffel i våran ägo, därför mosas allt med sked eller vanlig visp och det tar tid.

      Ibland funderar jag över om vi, när vi tittar tillbaks på oss själva vid den här tiden, kanske när/om vi har flera barn och vi blivit lite mer bekväma av oss, kommer att tycka att vi var knäppa som inte ens köpte oss en gaffel. Att vi under ett helt år levde utan ordenligt bord och stolar. Att vi tyckte att det var okej med en diskho och bara kallvatten i alla kranarna. Att vi hade gardiner som bara var tyg utan sömmar och uppsatta med säkerhetsnålar. Att vi hade en barnvagn som knappt går att svänga med. O.s.v. Men det återstår att se.

      Min lilla Ängstuva, tycker ofta att hon liknar mig lite mer än Rasmus om man jämnför med bilder på oss när vi var små. Men den här bilden tycker jag är precis tvärtom. Ni som vet, liknar hon inte bäbisRasmus här?

 Sötnos