Vardag igen
Jag glömde ju säga att vi fick lov att väga Tuvis igår också. Det blev lite hastigt så hon fick vägas med kläderna och blöjan på, men då vägde hon iallafall 10,3 kg, så vi säger väl att hon väger 10 kg. Det blir ju lite att gå omkring och bära på ändå.
När vi åkte hem från kliniken såg jag också att vissa ingångar på pendeltåget endast tillät kvinnliga passagerare, inte alltid, men under rusningstiderna på morgonen och eftermiddagen. Detta sa Rasmus var för att de tydligen har mycket problem med taffsare när det blir sådär fullt på tågen. Hemskt att det är så illa att de måste ta till sådana lösningar, men det är ju bra att de åtminstone tagit det på allvar och gjort något åt problemet.
Idag började Rasmus skolan igen så nu blir dagarna återigen längre. Ängstuva kryper runt här på golvet och reser sig mot allt som når högre över marken än henne själv i liggande läge, så det är inte utan att man sitter på helspänn med ett öga i nacken så gott det går.
Nu kom Rasmus hem, han hade tydligen inte haft någon lektion endå så nu ska vi äta lunch. Jippi!
Kommentarer
Postat av: Elina
Jag börjar skolan imorgon, och håller med, dagarna blir längre. Även om det för dig mest kanske handlar om att du är ensam med Ängstuva :)
Postat av: Alexandra (jag, ni vet)
Jo, det är väl lite så, Ängstuva pratar ju inte så mycket även om vi kan leka endel ändå. När Rasmus är hemma kan man göra allt som man har lust med känns det som, men när man är själv med Ängstuva känns det som ett stort projekt bara man ska gå ut, då man måste bära henne, vagnen och skötväskan ner för alla trappor samtidigt. Tur att han inte är i skolan jämt. Jag förstår också att dagarna blir längre även när man är den som måste gå till skolan. Jag kan dock tänka mig att den lilla lediga tid man har mellan skolan känns som om den rinner iväg rätt snabbt. Tack för din kommentar:D
Trackback
