Tuven, Tuvens pappa och jag

Eftersom vi ska ha en djurälskande Tuvafarmor (ja, de andra i familjen Tuvafarmor gillar väl också djur förståss) på besök och eventuellt också en djurälskande Tuvamormor så tänker jag mig att det är bäst att redan nu berätta vad vi sett i hundväg. För det första så är det, ja, åtminstone här uppe på berget, mest äldre herrar som är ute och går med hundar, vad det verkar. Själv tänker jag mig att det är ensamma äldre herrar som skaffat sig hunden som sällskap, medan Rasmus klassis Jocke snarare tror att de har sura tanter hemma som tvingat ut dem med hunden. Hundarna är ofta av ganska små raser och kanske, tror Rasmus, är det därför japanerna använder sig av det något fåniga "wann" (eller som engelskans "one") när det ska skälla som en hund. Denna information som jag nu har utgett kan man kanske inte kalla för en varning precis, men det är tyvärr också så att det inte är så ovanligt att man möter haltande hundar, eller hundar med konstiga knölar. Det verkar inte som att man anser att avlivning är en självklarhet om djuren har ont här. Inte heller bryr man sig att hundarna får sitta i små burar i djuraffären hela dagarna och nätterna. Kanske blir det köpta fort, vad vet jag, men på ett ställe vi har sett fanns det små hundvalpar i burar stora som vi har för kaniner i Sverige och utformade som akvarium (fast utan vatten och växter). Det är sorgligt att se förståss. Men samtidigt har de också massor av prylar som man kan köpa till sin hund för att skämma bort den extra. T.ex. så finns det flera olika modeller av hundvagnar, de ser ungefär ut som barnvagnar, fast de är för hundar istället.