Tuven, Tuvens pappa och jag

    Det går dock inget vidare för mig att ge bort våra saker. Känner mig lite handfallen liksom. Jga har frågat en av mina bekanta som nog gjort ett ganska gediget arbete och ringt runt till Rasmus universitet t.o.m. Hon hade nämligen haft en tidigare utbytesstudent som vännina vilken hade haft samma problem som oss. Hon tyckte det var helt galet att varje ny utbytesstudent måste skaffa nytt och sedan slänga det igen fast det kommer flera som vill ha. Och det är det ju självklart. Till henne hade de sagt att de skulle hjälpa oss vad jag förstod, men från skolan har vi inte hört något. Sera-san sa att hon kanske skulle vilja ha Tuvens säng när jag frågade, men vi får se. Lite känns det som om det vore enklast om vi bara betalar för att slänga allt och på så vis få det ur vägen bara. Men det är ju trist så mycket det kommer att kosta.

    Nu har Rasmus gått till skolan för ett litet överenskommet grupparbete och jag och Tuva ska gå ut och leka lite. Ikväll ska vi på välkomen-fest för alla nya i Rasmus Nippon Kenpo-klubb, även om det mest blir en avslutning för honom.