Igelkottsöga och ett japanskt kärleksmail

Jag har förlagt min pincett, så jag ser ut som en igelkott precis under ögonbrynen, inte är det tjusigt iallafall. Är det inte lite typiskt när det i princip är det enda skönhetsingreppet jag gör förutom att ta bort håret på benen under knäna någon gång då och då på sommaren? Nuförtiden brukar jag ioförsig ha peeling i ansiktet ibland också och smörja in mig om det räknas (ja, det händer ju förstås att jag duschar någon gång ibland också).  Aja, får väl se ut som en igelkott tills den dyker upp igen.
     För någon dag sedan var jag och Ängstuva hemma hos en japansk kvinna och hennes 3 barn. Den yngsta av hennes barn är bara tre månader äldre än Ängstuva, så hon tyckte det vore roligt om de kunde få leka tillsammans. Hon hade dessutom bjudit över två av sina vänner som hade två barn var med sig. Så vi blev 4 vuxna och 8 barn i en liten japansk lägenhet. Det vart nästan lite galet vilt emellanåt. Ängstuva imponerade stort och klampade in som om hon kände alla som sin familj och började rota bland leksakerna, kolla in rummen och ta för sig av allt som fanns tillhands (en gång kom hon även promenerande med sopkorgen som hon hunnit lägga lite leksaker i).
   De visade sig iallafall att de tre japanska vänninorna läste engelska en halvtimme i veckan och somliga av dem var dessutom riktigt skapliga i språket. De pratade hemskt gärna engelska också, medan jag blandade lite japanska med engelska och det gick superbra. De frågade mig tusen frågor och det kändes verkligen som om de tyckte att det var kul att jag var där, att jag var lite som en hedersgäst. Sedan fick jag allas telefonnummer och mailadresser.
    Efter det har vi hunnit maila lite granna. Mako-san, som är den kvinna som först tog kontakt med mig, (egentligen redan i december tror jag, det har bara inte blivit något förän nu) har redan hunnit maila ett mail där det står att hon älskar mig, men att vi bara har en månad att föda våran relation innan det är dags för oss att skiljas åt men att detta förhållande måste hållas hemligt från min man, HAHA!

Kommentarer
Postat av: Mormor Annica

Skaffa inte för många goda vänner där borta, för då kanske ni inte kommer hem! Vi i lilla Sverige längtar faktiskt efter er....Kramar till er alla.

2009-07-02 @ 08:07:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0