Tuven, Tuvens pappa och jag

       Trots att tiden, som vanligt, gått mycket snabbt har vi hunnit med mycket. David och Linnea kostade därtill på sig ett dygn i Hiroshima för att få en lite större och vidare upplevelse. De verkade iallafall nöjda när de kom tillbaka därifrån. Tillsammans besökte vi de stora aquariumet i Osaka, ett berömt slott (vad det nu hette) och ett annat berömt tempel som inte ens vi hade varit till förut (minns inte det namnet heller och Rasmus, han som har koll på allt sådant där så jag slipper, är inte hemma just nu). Vi har också varit hembjudna till Sera-san (min, min, min japanska kompis) på lunch och besökt chinatown och naturligtvis också shoppat i både Rokko och Sannomiya. Dessutom har vi hunnit med att besöka alla våra favoritrestauranger i Rokko förstås.

      En dag blev jag och Ängstuva dock bortvalda för andra aktiviteter. De andra åkte till det stora badhuset i Osaka där tatueringar är förbjudna (dvs att jag inte är välkommen. Visst hade man kunnat täcka över med plåster och lekt att det var ett sår, men eftersom jag är en väldigt nervös människa skulle oron över att bli upptäckt pesta ner min lust att bada och dessutom hade Ängstuva hamnat lite i otakt med sin sovning och skulle därför behöva sövas lagom tills vi gjorde entre på badhuset, så vi blev hemma helt enkelt). Efter badet möttes vi dock allesammans nere i Rokko för en restaurangmiddag och efter den hade alla av oss som hade möjlighet, blivit inbjudna till Sera-san och hennes man på lite snacks och sprit för en trevlig pratstund (eller som det stod i mailet, att alla av oss som hade möjlighet att komma var välkommna och det gjorde ingenting om det bara var männen i sällskapet). Alla ville naturligtvis gå, så då blev jag hemma med den där lilla igen.

     För en gångs skull när vi haft gäster glömde vi att ta varandras bilder. Vi som hade dåligt batteri i kameran ett par dagar där i mitten av deras vistelse här har därför inte alla upplevelser representerade, får se om vi kan göra något åt det senare.

    Rasmus har gått i skolan under nästan hela tiden som de har varit här och jag har emellanåt känt mig som en ganska tveksam guide då det ju är Rasmus som sköter allt det där med hur man ska åka och gå o.s.v, i vanliga fall.

Men det verkar ju onekligen som om David och Linnea har förmågan att roa sig själva med det som finns till hands.
     Vi har iallafall allt som allt haft en bra tid med dem som gäster. De har dessutom varit mycket hjälpsamma i husbestyret. Tack för ett trevligt besök!