Rokkopromenad med lunch
Igår var jag och Ängstuva på promenad ner till Rokko tillsammans med våra japanska vänner Sera-san och Kou-chan. Vem hade kunnat tro att det var jag, utav mig och Rasmus, som skulle få en japansk vän? Men det verkar faktiskt inte sämre. Nog blir det minst sagt hackigt när vi ska försöka kommunicera. Min japanska är ju verkligen inte vad den borde och hon är ju inte direkt någon hejjare på engelska. Ibland kan hon översätta ett ord jag inte förstår, men jag är inte säker på att hon förstår ifall jag säger en hel mening på engelska. Men vi pratar japanska för det mesta, det är bara om jag verkligen inte har en aning om hur jag ska säga det på japanska som jag försöker med engelska. 
Väl nere i Rokko gick vi till en restaurang jag aldrig hade besökt om det inte vore för henne. Den låg nämligen lite avsides, men var snarare ett typiskt trevligt stockholmshak än ett japanskt ställe. Men det var jättemysigt och vi, eller mest Sera-san förstås, pratade en hel del med de andra två gästerna och med kocken. De gillade våra barn iallafall. Sen betalade hon för maten, så jag vet inte ens vad det kostade. Men jag tackade och sa att jag skulle betala nästa gång, jag hoppas att det var artigt nog.
Sen gick vi runt lite och hittade en affär med kläder. Då kunde jag förstås inte låta bli att köpa en liten klänning till sötnos. Det blev en blå för ovanlighetens skull, tänkte den kunde gå bra ihop med hennes ögon. Provade den nu i morse och tog lite kort, fin var hon förståss som vanligt, men hon har lite morgonfrisyr (galet att hon fått så mycket hår nu att man kan se skillnad på frisyr och frisyr).
Våran fina...
Efter det gick vi hem igen, hela vägen uppför med varsin barnvagn i hettan, men det gick bra det med. Väl uppe igen fick jag äran att följa med hem till dem. De bodde i ett ganska stort hus i det där "rika områderna" som jag och Rasmus ibland brukar gå omkring och spana i. De hade verkligen en helt fantastisk utsikt över stan. Sen fick vi se bröllopsbilder från deras bröllop. Vid själva akten hade de en uppsättning kläder som var väldigt japanska i stilen, men sedan på festen hade de mera västerländska bröllopskläder. Hon hade en vit, fantastiskt vacker klänning på ett kort och sedan en röd, minst lika fantastisk på ett annat kort, båda med en matchande bukett till. Hon hade visst två festklänningar, men hur det hängde ihop förstod jag aldrig, kanske hade jag förstått lite mer om inte Ängstuva hade blivit trött och höll på att rasera halva huset vid det laget. Då vart det dags att gå hem.
Vi hade iallafall en jättetrevlig dag. Vi fick dessutom ett fotoalbum av henne med bilderna från kalaset. Villket jag verkligen blev glad för. Hon berättade också att det inte brukar regna varje dag under regnperioden längre, utan att det var för några år sedan som det var så. Jag hoppas hon har rätt, eller kanske rättare sagt, jag hoppas att jag förstod henne rätt, eftersom vi snart får gäster. Sen fick jag också veta att i ett av husen längst vägen ner mot Rokko håller maffian till. Det var nog den vetskapen som gjorde Rasmus mest avundsjuk på våran dag, hehe.
Kommentarer
Postat av: Mormor Annica
Underbara söta lilla barn...Vad hon är lik dig när du var i den åldern, slående lik! Vad du är duktig som vågar bekanta dig med en japansk kvinna. Språket kan ju inte vara det lättaste, men jag hoppas att ni har trevligt.Kramar!
Trackback
